Jag hatar måndagar. Älskar lasagne. Och katter. Me and Garfield.

Kvällen spårade ur totalt idag! Vi satt och käkade kvällsmat i uppehållsrummet här där vi har våra lägenheter på Brunnsvik. Och helt plötsligt började en utlänsk kille anklaga en annan utlänsk killes nationalitet och sa att hans folk var falska. Och jag som liten och oförstående svensk satt där och visste inte vem jag skulle säga eller argumentera med. Jag visste inte vad jag skulle göra. Till sist så hoppade de på min egen nationalitet, - svenskarna. Och vad ska jag göra? Jag klarar inte att prata invandrarfrågor öppet. Jag är fan jävligt rädd att det ska ta fel någonstans och att jag ska bli kallad rasist eller nazist. Jag förstår inte ens varför man som svensk ska behöva vara rädd för det här? Jag önskar att jag vågade öppna käften och säga när någon väl säger att "Svenskarna fattar inte hur det är! Dom har aldrig behövt leva fattigt och de har aldrig behövt kämpa." FUCK YOU! Du vet ju inte heller hur det är att leva i Sverige verkar det som? Jag har fan vuxit upp med skilda föräldrar som varit tvungna att försörja två hushåll och kämpat med arbetslöshet och dålig lön. Jag fick börja laga mat till mig själv när jag var typ fem bast eller så. Fick du det? Jag tycker inte ens att man kan diskutera såna här frågor! Allting är så jääävla svart och vitt (ursäkta det dåliga ordvalet). Man kan inte generallisera. Alla människor, oavsätt nationalitet eller religion har olika bekymmer, status, falskhet, oförskämdhet, lycka, välgång och så vidare. Bara för att man har råkat att träffa på ett par dåliga från en viss grupp betyder inte det att alla är så.

Annars då?