Så jääävla skönt att vara tillbaka i rutinerna på Brunnsvik igen. Visserligen var det förbannat jävla skönt att vara hemma och ta det lugnt i vår sköna soffa där hemma ett tag, men nu ska det ta mig fan skapas musik! :D Ska nog lägga mig i sängen på en gång och börja med en grej jag har på g. Ska bli nice.

I morse vid lunch lämnade jag min mysiga pojkvän och Sjöviks folkhögskola för nya äventyr. För idag skulle jag besiktiga bilen. :)

Den blev underkänd.

Hade jag bara slagit sönder abs-lampan som lyste på instrumentbrädan innan jag åkte in till besiktningen så hade bilen gått igenom och allt hade varit friiiid och fröjd. Men icke. Ombesiktning om en månad är vad som väntar.

Det är säkert inte ens fel på abs-bromsen. Det måste vara lampan det är fel på.



Bilen fick iallafall flyga!


Helt jävla sjukt egentligen. När jag skulle åka in i de där läskiga portarna så kändes det värsta nervöst. Det kändes som att jag var på Auschwitz och väntade på min tur att få gå in i gaskammaren. Den där ovetande väntan då man inte vet om man har  gjort något fel eller om man är oskyldig. Som att gå till tandläkaren eller doktorn. Gynekologen kanske. Det kändes som att bilprovaren undersökte min egna kroppsdel. En lem som inte sitter fast på min kropp. Någonting som kan göra ont om man har sönder den. Min bil. Min bil.. Min del.