Upptaget.
Jobbar på ett mästerverk.
Att vara vaken.
*gråtrunk*
Sitter här och får tiden att flyga förbi. Får jag be om att presentera min lampa. Min högst personliga lampa. Det har en massa meningar.
Lampa släckt: Jag sover eller är inte hemma.
Lampa tänd: Jag är vaken.
Så tänk på mig när jag sitter här i min ensamhet med lampan tänd. (Fick just en vansinnig lust att klippa in ett forever alone- face här nu.
nää...
Usch och fy faan för våldtäktsscener...
Precis så.
Take my hand, show me the way,
we are the children that fell from grace.
Take my hand, show me the way,
we are the children who can't be saved.
One more nail in the coffin.
One more foot in the grave.
One more time I'm on my knees, as I try to walk away.
How has it come to this?
we are the children that fell from grace.
Take my hand, show me the way,
we are the children who can't be saved.
One more nail in the coffin.
One more foot in the grave.
One more time I'm on my knees, as I try to walk away.
How has it come to this?
Eftersom att jag snackar skit om alla andra så kan man ju inte motstå att fundera över vad alla andra snackar för skit om mig? Inte för att jag bryr mig, men..
Slut.
Slutet är nära. Men vem bryr sig.
Kul.. nu åkte min fyllning i tanden ur...
Usch!
Åh fy faan det var en spindel!!!
Dags att gå tillbaka till framtiden och det normala.
Om 10 timmar åker jag tillbaka till Brunnsvik. Ska bli så jävla skönt att få gå tillbaka till et liv som man inte behöver oroa sig i. Eller ja, oroa sig måste man väl alltid göra. Just nu är jag lite orolig för jag tyckte jag såg en spindel på kudden jag ligger på. Usch. Men på Brunnsvik behöver jag iallafall inte kämpa för att få vara jag. Här är allt jag gör fel. För alla. Trodde det hade förändrats efter ett halvår borta och att folk hade saknat mig tillräckligt för att vilja mitt bästa, - men nej. Folk ändrar sig inte. Och det är därför folk inte förstår att jag ändrats. Så jag förblir nertryckt och oförstådd. Buhu. Emo.
Don't change your mind, you're wasting light.
Härdanefter så blir det inget mer bullshit och inge mer velande.
Don't change your mind, you're wasting light.
Vilse i skogen med förvirrade ögon.
Inte sovit på 28 timmar. Nu fåre vare nok.
Stolt över mig själv. typ.
Igår natt så skrev jag en låttext för första gången på tre månader. Har typ tappat självförtroendet när det gäller komposition och låtskriveri. Och jag kan inte riktigt lista ut varför, för egentligen är jag ju bra på att skriva texter. Typ. Ibland får jag fan till det ordentigt. Den texten jag är mest nöjd med någonsin är första versen på en låt från mitt förra band, Earthbeats heter den. Den är lite av min signaturmelodi. Texten i första versen är:
Wake up again
Thinking about where I started
Where I will end
What I used to take for granted
And I'm falling endlessly
I fall apart
Nu när jag tittar på texten är den fan inte så jävla bra utanför sitt sammanhang. Va fan. Aja. Hela låten är ett mästerverk och ska spelas in någon gång under januari. *två tummar upp*
Nu ska jag fan sova för imorgon så kommer BÄSTA Linnéa Seldinger till mig :D <3 Åhååhåhå fucking fantastic!!!
Natt.. igen. Nytt år.. igen.
Är så jävla förbannad så jag kan inte sova!! Faan jävla i helvete vad arg jag är!!! Baah! Så mycket som jag vill säga, men så lite som jag borde säga! Till dig.
Jag tycker även att det är asläskigt att år 2012 faktiskt är här! Nu har jag firat mitt sista nyår. Min sista jul är även över. Läskigt. Bara att förbereda sig på att dö nu då. Just nu har jag inte ett jävla skit emot det. Har inte heller nåt emot att vissa andra dör. Skönt. Dö.
Jag vill till Ludvika. :'( Jag vill tillbaka till närhet och vänner. Vänner som är där 24/7. Vänner som inga andra vänner. Vänner som man vill hålla i och aldrig mer släppa. Och vänner som aldrig kommer att släppa mig.
